Sprint och sprintstafett-SM
I helgen fick Pan med sig tre löv hem när sprint och sprintstafett-SM avgjordes i Örebro. Simon Wikström slutade på en 10:de plats och Gernot tog precis som förra året en 6:e plats. I stafetten slutade förstalaget tillslut på en 9:de plats mot stor konkurrans. Vinsten togs hem av det favorittippade laget Stora tuna.
En hoppfull trupp anlände på torsdagen till SM-sprint som i år avgjordes i Örebro. Rasmus, Elin och Nicole tog en sväng i kvalområdet för att få en känsla av hur morgondagens lopp möjligtvis kunde se ut, vilket dock blev ganska annorlunda mot förväntningarna. Det blev många stabila lopp med bra fart under benen på kvalet. Banorna var mycket bra för att vara kvalbanor med några klurigheter ibörjan och mitten av loppet. Med den starka truppen från Pan blev det A-final för det flesta och därmed representerade Pan någon löpare i respektive klass förutom H18 där det var mycket jämt för att ta sig vidare och Oscar var bara ett fåtal sekunder från en A-final.
Efter kvalet ändrades fokuset direkt istället till finalen och vi tog oss in till Örebro centrum där vi tog en promenad för att kika på final och stafettområdet. Avlysningsområdet var ganska stort vilket gjorde att det blev mycket analyser om vart vi skulle tänkas springa. En sak var säkert, det skulle bli en klurig sprint med många innergårdar, passager och staket, med andra ord skulle det finnas många fällor att passa sig för.
För att väcka kroppen till liv och få fram tävlingsandan i själen anordnades det årliga kubbmästerskapet. I år verkade det vinnande konceptet vara att låta motståndarlaget få ner alla spelpjäser för att sedan försöka få ner kungen under samma omgång. Kungen visade sig vara väldigt svårflörtad och stod med stadiga fötter på marken hela tiden. Det blev många suckar och frustration under kubbens gång som visade på många vinnarskallar i truppen, och tur är det väl att det inte är kubb vi tävlar i utan orientering.
Precis som vi hade anat blev det en mycket klurig final som bjöd på många misstag, även från världseliten. Det gällde att vara fokuserad hela tiden och jobba med det mentala för att pressa ut det där lilla extra i kroppen på varje raksträcka där man kunde släppa kartan för några sekunder. Martin Regborn som var banläggaren hade gjort ett väldigt bra jobb med banläggningen för att få det så utmanade som möjligt. En av elitlöparna- Mårten Boström uttalade sig till och med om att han tyckte att det var för svårt. Med facit i hand var det väldigt bra lopp av alla Panare där vi fick två topp tioplaceringar, Simon 10:a och Gernot 6:a. Även Elin och Nicole gjorde två fina lopp i D21 och var bara några sekunder från 10:de platsen och hade många meriterande löpare bakom sig. Ett stort tack ska även hejarklacken ha med Melinda, Nelly och Oscar som fick skrika sig hesa och se oss pressa ut det lilla extra i kroppen.
Simon tar ut de sista krafterna i kroppen
Gernot påväg in till mål
Efter Finalens lopp var det både lycka och en del besvikelse inom truppen. Vi delade med oss om våra tankar från loppen och berättade för truppen vad man lärt sig från loppet och vad man var nöjd med. Något alla hade gemensamt var att alla hade känt sig starka och kunde springa på bra vilket är ett gott formtecken och go känsla för stafetten.
Inför stafetten ställde vi upp två riktigt vassa lag på startlinjen där förstalaget såg ut som fjolårets lag, bara skiftning på tjejsträckorna. (Elin, Rasmus, Gernot och Nicole). Andralaget bestod av ett mycket ungt och inspirerande lag ( Nelly, Simon W, Oscar och Elise ). Precis som i den individuella finalen blev också stafetten mycket klurig. Efter tre mycket stabila lopp av Elin, Rasmus och Gernot kunde Nicole skickas ut på en 4:de plats med bara några få sekunder upp till pallplatsen, men också bara ett fåtal sekunder ner till de jagande lagen. Tyvärr höll inte nerverna denna gången för att vara med och fajtas i toppen utan första laget slutade tillslut på en stark 9:de plats. Även andralaget gjorde en stark insats och slutade på en 31:de plats.
Tvillingarna Elin och Nelly Carlsson imponerade på förstasträckan
Rasmus höll högt tempo hela vägen och såg riktigt stark ut vid varvningen
Oscar springer mot meriterade löpare så som Jonas Leandersson
Nicole in till varvning på sistasträckan
Elise på sistasträckan
Från helgen tar vi med oss tre sm-löv, många erfarenheter rikare, känslan av att vi är starka och kanske det viktigaste;
grym lagkänsla och orientering är sjukt kul!
En hoppfull trupp anlände på torsdagen till SM-sprint som i år avgjordes i Örebro. Rasmus, Elin och Nicole tog en sväng i kvalområdet för att få en känsla av hur morgondagens lopp möjligtvis kunde se ut, vilket dock blev ganska annorlunda mot förväntningarna. Det blev många stabila lopp med bra fart under benen på kvalet. Banorna var mycket bra för att vara kvalbanor med några klurigheter ibörjan och mitten av loppet. Med den starka truppen från Pan blev det A-final för det flesta och därmed representerade Pan någon löpare i respektive klass förutom H18 där det var mycket jämt för att ta sig vidare och Oscar var bara ett fåtal sekunder från en A-final.
Efter kvalet ändrades fokuset direkt istället till finalen och vi tog oss in till Örebro centrum där vi tog en promenad för att kika på final och stafettområdet. Avlysningsområdet var ganska stort vilket gjorde att det blev mycket analyser om vart vi skulle tänkas springa. En sak var säkert, det skulle bli en klurig sprint med många innergårdar, passager och staket, med andra ord skulle det finnas många fällor att passa sig för.
För att väcka kroppen till liv och få fram tävlingsandan i själen anordnades det årliga kubbmästerskapet. I år verkade det vinnande konceptet vara att låta motståndarlaget få ner alla spelpjäser för att sedan försöka få ner kungen under samma omgång. Kungen visade sig vara väldigt svårflörtad och stod med stadiga fötter på marken hela tiden. Det blev många suckar och frustration under kubbens gång som visade på många vinnarskallar i truppen, och tur är det väl att det inte är kubb vi tävlar i utan orientering.
Precis som vi hade anat blev det en mycket klurig final som bjöd på många misstag, även från världseliten. Det gällde att vara fokuserad hela tiden och jobba med det mentala för att pressa ut det där lilla extra i kroppen på varje raksträcka där man kunde släppa kartan för några sekunder. Martin Regborn som var banläggaren hade gjort ett väldigt bra jobb med banläggningen för att få det så utmanade som möjligt. En av elitlöparna- Mårten Boström uttalade sig till och med om att han tyckte att det var för svårt. Med facit i hand var det väldigt bra lopp av alla Panare där vi fick två topp tioplaceringar, Simon 10:a och Gernot 6:a. Även Elin och Nicole gjorde två fina lopp i D21 och var bara några sekunder från 10:de platsen och hade många meriterande löpare bakom sig. Ett stort tack ska även hejarklacken ha med Melinda, Nelly och Oscar som fick skrika sig hesa och se oss pressa ut det lilla extra i kroppen.
Simon tar ut de sista krafterna i kroppen
Gernot påväg in till mål
Efter Finalens lopp var det både lycka och en del besvikelse inom truppen. Vi delade med oss om våra tankar från loppen och berättade för truppen vad man lärt sig från loppet och vad man var nöjd med. Något alla hade gemensamt var att alla hade känt sig starka och kunde springa på bra vilket är ett gott formtecken och go känsla för stafetten.
Inför stafetten ställde vi upp två riktigt vassa lag på startlinjen där förstalaget såg ut som fjolårets lag, bara skiftning på tjejsträckorna. (Elin, Rasmus, Gernot och Nicole). Andralaget bestod av ett mycket ungt och inspirerande lag ( Nelly, Simon W, Oscar och Elise ). Precis som i den individuella finalen blev också stafetten mycket klurig. Efter tre mycket stabila lopp av Elin, Rasmus och Gernot kunde Nicole skickas ut på en 4:de plats med bara några få sekunder upp till pallplatsen, men också bara ett fåtal sekunder ner till de jagande lagen. Tyvärr höll inte nerverna denna gången för att vara med och fajtas i toppen utan första laget slutade tillslut på en stark 9:de plats. Även andralaget gjorde en stark insats och slutade på en 31:de plats.
Tvillingarna Elin och Nelly Carlsson imponerade på förstasträckan
Rasmus höll högt tempo hela vägen och såg riktigt stark ut vid varvningen
Oscar springer mot meriterade löpare så som Jonas Leandersson
Nicole in till varvning på sistasträckan
Elise på sistasträckan
Från helgen tar vi med oss tre sm-löv, många erfarenheter rikare, känslan av att vi är starka och kanske det viktigaste;
grym lagkänsla och orientering är sjukt kul!